~ Att tänka lite förmycket
Hon får mig i en sån mysig stämmning och jag älskar hennes musik,
den talar till mig,
på både positiva och negativa sätt..
Tyvär många negativa vis..
Men jag kan inte slita mig.
Det sätter sig i mitt huvud och jag kan inte sluta.
Som en drog,
Jag skulle lägga mig nu när jag kom hem från Jenny,
men datorn stod här,
så fin, och sa: visst vill du lyssna lite på Melissa innan du går och lägger dig?
Självklart säger jag, och sätter mig här..
och nu lyssnar jag, försöker illustrera låtarna,
Jag vill fota låtarna,
Jag får tyvär inga idéer idag.
Jag ser bara scener ur mitt eget liv,
inte bara från mitt håll,
jag har satt mig själv i mina medmänniskors roller också.
Det är så spännande, hur vi människor funkar,
hur man får så olika perspektiv på allt,
hur man kan vara naiv,
men man får höra saker,
som förändrar hela synen på alltihopa.
Och man vet inte vad som egentligen hände,
man vet ingenting,
hela tiden kommer nya perspektiv,
och återigen börjar man fundera,
Men sen inser man att,
Jomen såhär är det, det kan jag acceptera,
Sen får man ett nytt perspektiv igen...
Varför säger folk så mycket?
Om alla bara kunde vara tysta,
jämt,
så behöver man inte fundera på vem som talar sanning,
eller om man borde berätta något man inte får/vill..
Bara tystnad, låta kroppsspråket tala,
man känner så mycket mer bara genom en kram..