Tant Sara
Jag kan knappt bärga mig till den dagen jag slutat högskola, fått ett jobb, har barn..
Pappa kallar mig medelålders för att jag och min karl brukar åka till Ikea, bara för att kolla.
Vi åkte till Gekås tidigare i höst. "Det är ju bara för medelålders föräldrar"
Och nu idag var vi på Hem&Villa-mässan.
Jag ser fram emot den dagen jag och min karl har ett fint hus.
Och jag har mina panoramafönster med havsutsikt (Sjö eller bara vacker natur i allmänhet är också godkänt)
och så mitt runda fönster med morgonsol i sovrummet.
Jag ser fram emot att ha små barn lekandes i våran trädgård medan jag sitter på altanen och löser korsord eller stickar.
Och den dagen jag får barnbarn!
Fatta vilken känsla, att ha åstadkommit människor, som i sin tur skapat några till!
och om jag har turen att tillochmed få hålla i ett barnbarnsbarn. Då kommer jag dö lycklig.
Livet är fantastiskt!
Jag vill inte "leva livet och resa runt yadayadayada" i tio år först.
Jag vill skapa livet, och sedan visa världen för det liv jag skapat.
Jag vill visa allt det vackra. Städer, landskap, djur och fenomen.
Jag är trött på att vara tonåring.
Trött på att vara en sketen ungdom.
Häromdagen råkade jag få sällskap av två söta små sexåriga flickor.
Deras första fråga var: ÄR DU EN MAMMA?
och det gjorde nästan lite ont i mig att säga, nej, jag är ett barn... Nej. vuxen.. Fast nej.. Barn.. Stort barn.. !
STORT BARN?!
Vadfan menar jag med det?
igår var det 9 månader kvar tills jag fyller 20. (Vuxen på "riktigt", No limits left.)
idag är det 8 månader kvar till studenten. (Hell to the YEAH!)
snart är jag där...