Life is fragile
Plötsligt inser jag varför jag hoppat över skiten trots riskerna..
Jag glider ifrån allt
Vad var jag en gång?
Jag förlorar mitt fokus
Vad drömde jag om?
37 dagar kvar..
Huvudvärk.
Jag blir oinspirerad och ledsen, av kraven och stressen..
Hade nästan hoppats på en sjukskrivning för att kunna skylla på nått annat än mig själv.
För jag inser att det är mycket mitt eget fel.
Men det är svårt att hantera när man vantrivs, för allt annat lockar så mycket mer när vardagen redan är skit som den är...
Justnuvilljagbaraskitaialltochblihemmafruistället.