Lördagsmorgonen.
Godmorgon mina vänner! Här sitter jag och ugglar klockan nästan åtta en lördagmorgon. Drömde jobbiga drömmar och vaknade av att jag knappt kunde andas för jag var så täppt i näsan. Inte för att jag är sjuk, utan bara blir sådär morgontäppt ibland. Hade ingen lust att somna om så jag gick upp, ska äta lite frukost och duscha, sen bär det av till Fagersta över dagen! Ska hämta lite smaljeans och visa upp skägget för Jenny. :D Ska försöka dokumentera dagen lite, känner att jag och kameran håller på att glida isär lite och det gör mig väldigt ledsen. Samtidigt så tryter inspirationen väldigt, och ett framtvingat förhållande är aldrig bra, så jag ser det som en liten dejt bara. ;)
På viktfronten har denna vecka vart ganska usel. Jag har kommit ut och tränat och rört på mig och ätit bra. Men själva viljan är som bortblåst efter att jag passerade 10-strecket. Visst är jag pepp, men mest rädd. Nu är jag nere på den vikt jag hamnade på efter LCHF:en. Längre ner än såhär har jag inte varit de senaste iallafall nästan fyra åren. Inte ens då när jag tränade som mest (11/12) gick jag under 80kg. Nu kommer denhär ångesten, tänk om jag fastnar här? Tänk om jag inte kan gå ner mer? Tänk om, tänk om tänk om...
Och när jag går och tänker på det hela tiden så blir jag hungrig, och chokladsugen, och orkeslös. Har verkligen tvingat mig ut i veckan, tog ett varv på hälsans stig som planerat, det var kul, för då sken solen. Men annars har jag verkligen tvångsklätt mig och knatat ut.
Men jag får ta mig en till titt på detta klippet och tänka: Nu jävlar! Till våren ska jag orka detta bättre:
På viktfronten har denna vecka vart ganska usel. Jag har kommit ut och tränat och rört på mig och ätit bra. Men själva viljan är som bortblåst efter att jag passerade 10-strecket. Visst är jag pepp, men mest rädd. Nu är jag nere på den vikt jag hamnade på efter LCHF:en. Längre ner än såhär har jag inte varit de senaste iallafall nästan fyra åren. Inte ens då när jag tränade som mest (11/12) gick jag under 80kg. Nu kommer denhär ångesten, tänk om jag fastnar här? Tänk om jag inte kan gå ner mer? Tänk om, tänk om tänk om...
Och när jag går och tänker på det hela tiden så blir jag hungrig, och chokladsugen, och orkeslös. Har verkligen tvingat mig ut i veckan, tog ett varv på hälsans stig som planerat, det var kul, för då sken solen. Men annars har jag verkligen tvångsklätt mig och knatat ut.
Men jag får ta mig en till titt på detta klippet och tänka: Nu jävlar! Till våren ska jag orka detta bättre: