Allmänt svammel

Är helt slut, var upp inatt och tittade på sen så kallade superblodmånen. Men alltså, den var inte större, och att månen blir röd är liksom inte så ballt, hade bara hoppats på att få se kombon. Hursomhaver, vägningsdag idag, och efter att ha haft uppehåll på vägningen kom jag över 70 igen, men nu är jag tillbaka nere under.
Denna veckan tänkte jag försöka räkna points igen. Skulle så gärna vilja nå min målvikt innan nyår, helst innan jul och jag inser att jag får lägga på några kol om det ska bli så. 3 ynka kilon kvar.

Men just nu ligger fokus på träning, idag ska jag lämna tillbaka mitt entréarmband till simhallen och sedan ska jag göra upp ett schema, måste börja med min hemmayoga igen (Nu finns det ju dessutom PLATS, finns liksom inga ursäkter kvar) Sen har jag hittat en grupp som har Aerobic en gång i veckan, så det ska jag prova på (gick på aerobic med mamma en period i tonåren så jag vet ju att jag gillar't, ska bara se hur just denna gruppen funkar). Till sist ska vi klämma in mina älskade promenader. När jag vill och orkar ska jag fortfarande simma, men jag pausar där en stund. :)

0 kommentarer

Syrran.

0 kommentarer

Översvämning del 2

Faktum är. Att när jag var liten så var nog översvämning min största skräck (en av dom iallafall). Flera kvällar låg jag i sängen och funderade på vad som skulle hända om det svämmade över. Jag såg liksom framför mig hur det liksom var vatten ända upp till mitt rum på andra våningen (Vet man vart jag bodde när jag växte upp så inser man att det krävs VÄLDIGT mycket vatten för att vattnet skulle stiga så högt. Men det var ju liksom så en översvämning gick till). Jag såg framför mig hur jag skulle klättra ut genom fönstret och behöva hålla mig över ytan på en träbit som liksom släntrianmässigt skulle flyta förbi. Jag tänkte på hur jag inte skulle kunna rädda mina ägodelar, alla fotoalbum och nallar och övriga småprylar. Allting skulle bli förstört (för det skulle vara så mycket enklare om det brann, då kunde man ju bara ta allt och springa ut... eh...) och det var iprincip det värsta scenariot som höll mig vaken. Jag var livrädd för allt annat också, att det skulle brinna, åskan, spöken och döden. Men översvämningar minns jag, att skulle det bli översvämning, då var det kört. 

 
Numer älskar jag åska, tror fortfarande på spöken, vet att är jag bara vid medvetande så kan jag nog ta en brand eller översvämning och även om döden fortfarande skrämmer livet ur mig, så finns det liksom inte så mycket jag kan göra åt'et. 
0 kommentarer