Översvämning del 2

Faktum är. Att när jag var liten så var nog översvämning min största skräck (en av dom iallafall). Flera kvällar låg jag i sängen och funderade på vad som skulle hända om det svämmade över. Jag såg liksom framför mig hur det liksom var vatten ända upp till mitt rum på andra våningen (Vet man vart jag bodde när jag växte upp så inser man att det krävs VÄLDIGT mycket vatten för att vattnet skulle stiga så högt. Men det var ju liksom så en översvämning gick till). Jag såg framför mig hur jag skulle klättra ut genom fönstret och behöva hålla mig över ytan på en träbit som liksom släntrianmässigt skulle flyta förbi. Jag tänkte på hur jag inte skulle kunna rädda mina ägodelar, alla fotoalbum och nallar och övriga småprylar. Allting skulle bli förstört (för det skulle vara så mycket enklare om det brann, då kunde man ju bara ta allt och springa ut... eh...) och det var iprincip det värsta scenariot som höll mig vaken. Jag var livrädd för allt annat också, att det skulle brinna, åskan, spöken och döden. Men översvämningar minns jag, att skulle det bli översvämning, då var det kört. 

 
Numer älskar jag åska, tror fortfarande på spöken, vet att är jag bara vid medvetande så kan jag nog ta en brand eller översvämning och även om döden fortfarande skrämmer livet ur mig, så finns det liksom inte så mycket jag kan göra åt'et. 
0 kommentarer