#MeToo

Jag har funderat hela dagen idag, på om jag verkligen platsar in under #MeToo, jag har ju varit väldigt skonad från snuskiga män. Visst har jag stött på dem, och visst har jag haft några okända händer på min rumpa på dansgolvet ett par tillfällen. Men DET ÄR JU trakasserier det med.

Och när jag tänker efter, så är jag inte så jävla skonad.
Jag har blivit tutad på, nästan dagligen, av lastbilschafförer som åkte på riksvägen jag var tvungen att gå längst med till skolan hela högstadiet och gymnasiet. En gång så saktade en lastbil tillochmed in, och åkte långsamt brevid mig ett tag innan han gasade upp och åkte vidare...

För att inte tala om den gången jag satt brevid Lasse 55 på tåget (självklart hade jag ju fönsterplatsen), heela vägen från Uddevalla till Västerås. I början var det väl ingen fara, tack och lov så sov han större delen av resan (när han inte vaknade för att ta en klunk ur sin plunta). Men sista timmen när han pratade med mig, trodde jag var 25 (jag var 18), frågade om mina föräldrar brydde sig om mig och att jag var fin. När jag sedan skulle gå av så flyttade han bara på benen istället för att resa sig upp (som han gjort när jag gick på). Jag visste inte om jag skulle gå med rumpan mot eller bort ifrån honom. Blev så otroligt stressad av att behöva tränga mig förbi
 
Jag har haft ex som har haft noll respekt för mig och min kropp.
 
Jag har i mitt jobb i hemtjänsten tagit hand om gubbar som inte kan hålla händerna i styr, och i mitt nuvarande jobb stöter jag på ännu piggare gubbar och män, tack och lov är alltsomoftast receptionsdisken mellan oss så det stannar vid ordväxlingar.
0 kommentarer