Sara dL

Yep, nu befinner jag mig i Fagersta, mellanlandar och packar om en smula, samt fikar med så många jag kan klämma in. Idag åt jag middag med Jenny, åh vad jag har saknat Jenny! ♥ Imorgon ska jag hinna med att träffa Pi-syster-Elin och sedan bär det av mot Västerås där jag blir upplockad av världens bästa Linn! 
Somsagt, världens lyckligaste är jag som har så mycket fina människor omkring mig. 
Vet inte riktigt vad jag ska iväg och göra. Men det är vad jag vill, jag gör det för min skull, det är 8 veckor. Kom igen nu tjejen! 

Det gjorde riktigt ont i mig att gå ifrån sambon och sätta mig på tåget idag, sedan släpade jag min rullväska i snömodd genom hela Fagersta. Med betoning på SLÄPADE, ibland fick jag gå baklänges och dra med båda armarna. Och jag blir så arg på Fagersta, för varenda kotte bara skratta eller stirrade på mig som om jag vore en alien. EN människa visade medlidande, EN enda. En glad rund gubbe tyckte synd om mig och visade något tecken på medkänsla. Så otroligt ovant med denna otroligt kyliga småstadsjargong som finns i Fagersta. Saknar den inte ett dugg.

 

Hade inte fått i mig någon lunch heller, så när jag kommer innanför dörren, äntligen ställt av mig väskan och kan slappna av så ringde mamma och sen brast det. Fick snyfta av mig en liten stund och ringa upp igen. Som tur är har jag transport större delen av resten av resan nu så det värsta är förhoppningsvis över. Men klarade jag de sista hundra metrarna (Seriöst, att gå mammas gata var riktigt plågsamt, ville bara lägga mig ner och köra huvudet i snön.) så ska jag väl klara vad nu världen kastar på mig. Nu är jag stark! (oh, kom just på att det finns något som heter träningsvärk. Undrar hur min karma ser ut nuförtiden....)