För aldrig kan jag och aldrig ska jag träda in i ditt skinn.

Så nära får ingen gå...
0 kommentarer

Tant Sara

Jag vill bli gammal.

Jag kan knappt bärga mig till den dagen jag slutat högskola, fått ett jobb, har barn..

Pappa kallar mig medelålders för att jag och min karl brukar åka till Ikea, bara för att kolla.
Vi åkte till Gekås tidigare i höst. "Det är ju bara för medelålders föräldrar"
Och nu idag var vi på Hem&Villa-mässan.

Jag ser fram emot den dagen jag och min karl har ett fint hus.
Och jag har mina panoramafönster med havsutsikt (Sjö eller bara vacker natur i allmänhet är också godkänt)
och så mitt runda fönster med morgonsol i sovrummet.
Jag ser fram emot att ha små barn lekandes i våran trädgård medan jag sitter på altanen och löser korsord eller stickar.

Och den dagen jag får barnbarn!
Fatta vilken känsla, att ha åstadkommit människor, som i sin tur skapat några till!
och om jag har turen att tillochmed få hålla i ett barnbarnsbarn. Då kommer jag dö lycklig.
Livet är fantastiskt!

Jag vill inte "leva livet och resa runt yadayadayada" i tio år först.
Jag vill skapa livet, och sedan visa världen för det liv jag skapat.
Jag vill visa allt det vackra. Städer, landskap, djur och fenomen.

Jag är trött på att vara tonåring.
Trött på att vara en sketen ungdom.

Häromdagen råkade jag få sällskap av två söta små sexåriga flickor.
Deras första fråga var: ÄR DU EN MAMMA?
och det gjorde nästan lite ont i mig att säga, nej, jag är ett barn... Nej. vuxen.. Fast nej.. Barn.. Stort barn.. !
STORT BARN?!
Vadfan menar jag med det?

igår var det 9 månader kvar tills jag fyller 20. (Vuxen på "riktigt", No limits left.)
idag är det 8 månader kvar till studenten. (Hell to the YEAH!)

snart är jag där...
0 kommentarer

jag blir så ARG!

Häromdagen på Engelskan fick vi läsa en text om en förskola i stockholm som arbetar efter Genus och jämnställdhet.
Jag gillar Genus, missförstå mig rätt nu.
Men jag blev så ¤&#@ förbannad. Förskolan hade tagit bort all klassisk litteratur och hade bara barnböcker med "speciella" familjer.  JAHA?! För DET är jämnställt? Att dissa "normala" familjer?

Klart att man ska lära barnen att ha respekt för alla slags familjer och relationer. Men vad gör att alla prinsessor med deras styvmödrar (onda visserligen) inte är okej läsning? (Det är väl förövrigt inte nån "normal" familj?)

Varför inte bara ha all ¤&#@ barnlitteratur som finns, låta barnen hitta sina favoriter, sen satsa mer på undervisning och samtal?


Iövrigt tycker jag att förskolan verkar helt okej.


Men när jag ändå är inne på dethär med Genus och jämnställdhet, så undrar jag hur somliga folk orkar?
Vad är det som är så hemskt med att klä sitt flickebarn i rosa? Redan att påpeka att "öh, du har klätt din flickonge i rosa! hur vågar du, du har förstört hennes liv" så har de ju själva satt en stämpel på rosa som tjejfärg. Vi måste ändra vår egen inställning innan vi kan lära våra barn att det inte spelar någon roll. Så länge VI har rosa som en flickstämpel så kommer VI att särbehandla dem varesig vi vill det eller inte.. Tycker man ska satsa mer på genus i äldre åldrar också..
MEN min största fråga är .. Min generation, äldre generationer. Om de nu blivit uppfostrade utan genus, hurihelvete kommer det sig att deras liv inte är åt helvete?
De kvinnor som VELAT lyckas, de har lyckats, för de är starka individer.
Det finns hur många starka kvinnor och män som har kommit dit dom är idag, och inte för att deras föräldrar klädde dem i könsneutrala färger, utan för att de genom livet blivit starka individer, velat kämpa för det dom brinner för och inte låtit någon hindra dem. Och det har vi nog inte genus att tacka för.

När jag var barn så lekte jag ofta med bilar, speciellt med min bror (även om jag ofta tröttna eftersom han hade limousinen, var miljardär och jag bara fick typ tusen kronor och en skitbil)
Pappa har berättat att han en gång hittat mig lekandes med bilarna som om de vore dockor.
"NEJ! Du får inte göra så, då blir jag ledsen!" sa den röda bilen
"Förlåt" sa den blåa,
Sedan kramades dom.


Jag tror inte att jag hade varit så mycket annorlunda om detdär varit dockor.
Jag tror inte på att tvinga barn att leka med könsneutrala leksaker.


När jag får barn, ska jag uppfostra dem med hela mitt hjärta. Lära dem hur starka de är och kan bli.
Sen ska de få välja vilken leksak de vill ha från leksaksbutiken, vill min pojke ha en jättemaskulin leksaksbil tänker jag inte säga att "NEJ, GENUS SÄGER ATT DU INTE BÖR LEKA MED SÅNT" utan vill han leka med en jättemaskulin leksaksbil, då får han det. Vill han ha en tröja med döskallar på, så får han det. Vill han ha en med Hello-Kitty, då får han det med.
Det enda jag aldrig tänker ta in i mitt hem är leksaksvapen.
Det finns inget äckligare och ångestfullt än när ett barn siktar på en och säger "PANGPANG"
Spelar ingen roll om hen bara knytit ihop sina fingrar, jag hatar det.
Och inte för att: detfinnsenriskattdeblirvåldsammaochskjuterfolkpåriktigt
yadayadayadavåldspelsdebatt.
Utan för att: Jag personligen inte tycker det är okej att sikta på nån, inte ens på låtsas, och iscensätta en avrättning. Jag vill inte att mina barn ska springa runt och skjuta i vårat hem.

Jag ska göra mitt bästa för att mina barn lär sig skillnad på spel och verklighet och vad som är okej och inte, jag ska lära dem att älska sigsjälva och andra som individer oavsett hur de är. Jag ska göra mitt bästa för att de ska bli starka och självständiga individer med stort hjärta. Sen får vi se vad det blir av dom. Ingen är perfekt.



2 kommentarer