Läkarbesöket.

Så! Nu var bollen satt i rullning igen, ett läkarbesök jag var rädd att jag inte skulle få. Var skitnervös när jag gick dit, för att få någon som inte tog mig på allvar igen. Men mötte världens gulligaste kvinna, fick lugnt gå igenom min historia och precis som den underbare läkaren i Örebro, så tyckte hon att det inte alls var en tokig idé att göra prover och jämföra och se. Kanske tillochmed åtminstonde lägga in regelbundna kontroller. Bara en sån sak! Närkingar är bäst ♥ 

Dock slapp jag ändå inte undan dedäringa Västmanlänningarna, för nu måste jag tydligen bråka om mina journaler... Suck. Haha, men jag är glad. Känns ändå jäkligt bra! :D 
 Foto: Syrran.
0 kommentarer

Dopet

Bilderna i kyrkan är tagna av Catrin, bilden på mig, Ann-Irene och Elsa är tagen av Linn.
 
Dopet var fantastiskt fint och trevligt, precis sådär som dop ska vara, Elsa uppförde sig exemplariskt hela dagen och jag har fikat i mängder och ätit smörgåstårta så det står ut genom öronen. (And I'm proud of it!) 
Är somsagt fantastiskt tacksam för att jag får vara gudmor, är otroligt glad för Linn och Niklass skull och framförallt för Elsas skull, som har välsignelsen att få komma till världen just här och nu. ♥

Mer av bilderna hittar ni hos Linn
0 kommentarer

Kunskap är bra, eller…..?

Alltså, jag sitter nästan och gråter nu. Jag måste bara skriva av mig, för jag är så jäkla leds på mitt huvud. Jag är så arg för att jag gick fotokurs, jag är så arg för att jag vet en massa nya saker. Jag sätter högre press på migsjälv i mitt fotograferande, eftersom nu borde jag kunna saker. Grejen är att jag lägger prioriteringarna fel.. Jag som aldrig brytt mig om ljusförhållanden och tagit fantastiska bilder (Lite f*ck-jante är det i mig) ser helt plötsligt alla fel i t.ex. ljusförhållandena... En bild på mig som liten som jag alltid älskat blev helt plötsligt förstörd för jag såg alla skuggor i mitt ansikte och jag har på sistone bara ledsnat ur och missat massor med tillfällen när ljuset inte vill samarbeta med mig, trots att det sällan egentligen spelar roll så länge man har motivet!

Igår när jag var på dopet, var vi tvungna att vara i solen för att lilla Elsa inte skulle frysa, för vi ville ändå ta lite bilder ute när det ändå var så fint.. Och vad gör jag? Istället för att posera och vara glad och vara i nuet och få lite äkta bilder med skugga härochvar, som min favoritbild, så står jag och är BEKYMRAD ÖVER LJUSET! På varenda jäkla bild så står jag och rynkar på pannan och försöker fundera ut en bättre lösning, som jag inte ens kommer på. Istället för att bara strunta i det.. Nej. Jag blir så förbannad och vill bara slänga kameran åt skogen. Jag menar, hade jag lett och tramsat med Elsa hade denhär bilden varit hundra gånger bättre och ingen hade brytt sig om nån konstig skugga eller överexponerad klänning...
 
 
Jag vill inte känna denhär pressen. Jag vill att foto ska vara kul igen. Jag vill att Linn ska få bilder på oss där jag inte ser ut som jag helst vill därifrån. Jag vill bara strunta i allt och ta sånna bilder som jag tog när jag bara riktade kameran mot stunderna och tröck av, dom bilderna är fortfarande mina absoluta favoriter över de flesta av bilderna jag tagit senaste tiden som istället varit tekniskt korrekta. Ursäkta språket och min självömkan, men jävla skit, på renaste svenska. Hur släpper man taget och slappnar av igen? 
1 kommentar