Eurovision

Den ultimata vågbrytaren! Jag är nästan den enda av mina närmsta vänner som fortfarande tittar slaviskt på Eurovision. Melodifestivalen började jag tröttna på redan för tio år sen, men följde ändå finalerna. Men sedan 2014 bojkottar jag den helt efter att ha sett hur otroligt lugnt och mysigt det var på den Norska uttagningen, nu får jag huvudvärk bara av ordet melodifestival (men visst, jag har sett en delfinal eller två ändå, av sociala orsaker). Men mitt hjärta klappar fortfarande för Eurovision även om det stundvis är utmattande, till exempel när man har en ibland elak och alltid extremt o-kul kommentator. Jag trodde jag hade hamnat i himlen i Torsdags när de fick tekniska problem och det var TYST mellan låtarna. ♥ Jag minns en tid då man helt enkelt bara presenterade artisterna utan massa fåniga gliringar eller elaka kommentarer om låten/framträdandet, för att inte tala om den extrema inbördes beundran av de svenska programledarna och brutala sågning av alla utländska (eller har jag drömt det?). 

Förra året blev jag chockad över vilken hög klass det var på musiken, för första gången på länge. Men iår blev det sämre igen, trots ballader var det skränigt som tusan. Men visst fanns det guldkorn även iår.
Finlands bidrag var det absolut vackraste, tråkigt att de inte ens gick till final.
Belgiens bidrag är den låten jag spelat i bilen hela veckan, den har liksom fastnat.
Portugals bidrag var också vackert, och visst blev jag lite extra kär i honom när han höll sitt tal om Fast-food music.
Jag har tänkt mycket på det själv på senaste tiden. Hur jag under åren i hemtjänstbilen och stressen har fastnat i en våg av kommersiell radiosmörja i brist på ork, när allt jag egentligen vill lyssna på är Tom Odells hjärtesorger och Lasse Lindhs förvuxna tonårsångest. För det är det som får mig att känna mig levande och ger mig orken att gå upp på morgnarna med båda fötterna på jorden och huvudet i de rosa molnen. Gud vad jag saknar Lasse Lindh förresten! Nu spårar jag ur, känner att jag behöver göra ett helt eget inlägg om detta nu när jag fått vatten på min kvarn!

– Och ja, jag tyckte faktiskt att Jodel it var bra (hahah apropå känslosam musik.. eh... ja, men den är... catchy)
0 kommentarer

Jag ringde till Pappa vid lunch igår, om något så trivialt som temperaturen på lax. Något jag enkelt kunnat googla mig till, men Pappa är bättre och trevligare än google (och 1177). Jag gör egentligen detta ofta, så det var inget konstigt, men just temperaturer på mat brukar jag googla. Men någonting i mig ville verkligen ringa till Pappa. Som om jag kände något.

Pappa var utom fara igår. Jag hann inte ens bli nervös, för hans frus inlägg om att de var okej på facebook var det första jag såg om att något hade hänt. Men det kändes så skönt att jag ändå ringde detdär samtalet, framförallt eftersom att jag tvekade. Tänk om? 


Krama om varandra idag, imorgon och alla andra dagar  ♥
0 kommentarer

Sedan sist

Hejhej! Det blir lite glest mellan uppdateringarna, men å andra sidan händer inte särskillt mycket just nu. Vädret har varit trist och grupparbete i skolan har krävt min fulla uppmärksamhet. Sen har jag skaffat mig ett jobb också.
Men förra veckan tittade solen fram och jag fick en långhelg, så vi började städa upp trädgården torsdag och fredag. På lördagen rensade jag och möblerade om i köksskåpen och i söndags fick garderoben samma behandling. Slängde ner allt vintrigt i källaren och tog upp vårjackan (har kvar min nödjacka i bilen ett tag till dock). Denna veckan har vi haft två föreläsningar och nu behöver jag inte åka in förän på tisdag igen. Så denna veckan ägnar jag mig lite åt jobb och ska försöka börja läsa kurslitteraturen.



En sak jag också gjorde förra veckan var att jag blev klar med ärmarna till telemarkskoften! Så jag grävde fram och lagade min symaskin, meeen det är en plastraket från Ikea så den klarar ju inte av nånting annat än deras tjocka, stela tyger. Så fick låna svärmors gamla trotjänare för att sy mina "säkerhetssömmar".
 

Har för övrigt stickat den alldeles för löst så det var inte mycket garn kvar TROTS att jag köpte ett garnpaket för L men har stickat den i M... Hörde av mig till butiken för att köpa ett nystan i samma färgbad, först verkade det som de sålt alla, MEN så hittade dom ett nystan till mig! Hittills har jag inte behövt öppna den, men har halsen kvar att sticka och nystanet på bilden nedan är ungefär hälften så stort nu efter att jag sytt axlar och ärmar.

Visst hittade jag de snyggaste knapparna någonsin?! ♥

I lördagsmorse, innan jag gav mig på köket så tog jag ett djupt andetag och klippte upp för ärmarna.
Det här är alltså statusen på koftan sedan söndags kväll. Ska köpa sytråd för att säkra kanterna på insidan. Sedan väntar jag på leverans av ett bomullsband som ska säkra sömmarna på framsidan. därför har jag inte vågat klippa upp mitt fram än. De var tydligen slut på lager så vi får se när (om) de dyker upp.... Suck, skulle beställt dom när jag satt och tittade första gången. Vill väldigt gärna ha denhär klar innan påsk!
(Man kan sticka som ett skyddsband också, men jag vill så väldigt gärna ha band med snyggt folklore-mönster..)
0 kommentarer