Ett avgörande ögonblick

Ibland funderar jag på tillfällen som kunde slutat så mycket sämre än vad de gjorde. På tillfällen man kanske blivit räddad. Där man tagit en annan väg och sluppit något jobbigt. Ibland är man lyckligt ovetandes om vad man missade, och ibland känner man obehaget när man vet att: detdär, kunde varit jag. 
 
Ett tillfälle jag ofta tänker på är när jag för några år sen, en lugn men ganska berusad kväll med en vän. Vi hade varit på utbytesstudenternas tisdagsfest och slog följe med en väääääldigt ytlig bekant på väg hem från krogen. Sista biten till mitt dåvarande boende var inte den mysigaste och vi skulle skiljas åt precis när den jobbigaste biten började. Den biten då jag alltid gick mitt i vägen för att ingen skulle kunna attackera mig från buskarna. Den biten som oftast gjorde att jag undvek att följa med ut på stan eftersom bussarna slutade gå så tidigt. 
Men denna iskalla Januarikväll så blev jag erbjuden sovplats. Denna manliga, ytligt bekanta erbjöd mig sovplats. Skepsisen svävade i luften, jag liksom kände hur jag bara ville tacka ja till att slippa gå ensam på den mörka vägen upp till Brickebacken, men samtidigt så visste jag inte om denna man var mer pålitlig. Inviten var ju i all välmening, han ville inte att jag som tjej skulle gå alldeles ensam i den extrema kylan och hotfulla mörkret, när jag kunde sova tryggt på hans soffa. - Jomentjena!
Men det var ändå något i denhär killen som var annorlunda, och jag ville verkligen inte gå själv. Så jag tackade Ja, för jag gillar att tro på folk och egentligen var väl somsagt varken den ena situationen mer utsatt än den andra, så då kunde jag likagärna chansa på denhär ändå väldigt trevliga karln. Jag förkunnade att jag gjorde det bara för trygghetens skull, och jag hade pojkvän, så han skulle inte få för sig något.

Och trots att jag låg och frös på hans soffa (för hoppsan!, "jag hade visst inget gästtäcke") och ville springa hem till värmen i min säng (Fast äsch, vemfan skämtar jag med? Mitt rum på Brickbacken var det kallaste i mannaminne), så är jag alltid lika tacksam när jag tänker på denna kille än idag. För att jag fick sova fredad (om än nedkyld) på hans soffa. Lyckligt ovetandes om vad som kanske attackerat mig från det mörker jag annars hade behövt gå igenom. Så otroligt tacksam jag är idag, för i mina ögon har han likagärna räddat mitt liv. 
0 kommentarer

Tema 2: Fem röda

Vecka 5. Så lätt, men ändå så knepigt. Jag valde att rikta in mig på lite teman i sig, som köket, hallen, kontor osv. Jag gillar inte tröjan på bilden i hallen. den är HEMSK att få bra på bild, att gå igenom bilderna från detta tillfälle var en pärs! Önskar jag haft en tröja/jacka/halsduk i samma nyans som resten, nästan så jag ville åka och köpa en.. 

I sista bilden var det svårt att framhäva alla röda detaljer (plus att om man är petnoga blev det visst 6st).
Men annars är jag nöjd, hade velat få en "snabb" bild också för att få med själva uttrycket också. Men jag har inte kommit på hur, och jag lär inte komma på det under helgen heller eftersom det ska städas, packas och förberedas överallt härhemma, dessutom kan jag bli inringd på jobb. OM jag mot förmodan skulle hinna med så kommer jag med en komplettering, promise! 
Bilder Fotoprojekt
0 kommentarer

Vad som händer härhemma.

Igår gick jag upp okristligt tidigt (03:45 närmare bestämt) för att skjutsa skägget till Arlanda, men eftersom han däckade före mig kvällen innan så fick han köra dit. På vägen hem svängde jag inom Linn för att hälsa på en sväng. Måste ju passa på när man ändå passerar stan, plus att om jag åkt hem hade jag förmodligen bara slängt mig på soffan och somnat om och förstört dygnet. :P Fick en fin förmiddag med tjejerna innan jag åkte hemåt, via Marieberg för införskaffning av pollentabletter och skavsårsplåster. Åkte som vanligt med lite mer därifrån, men det låtsas vi inte om.. hehe ;) 
 
Idag har jag packat lite flyttkartonger, är så skönt att börja få undan allting nu. Ännu bättre kommer det kännas att packa upp sen. Jag flyttar hem, jag kommer inte bo hos mamma eller pappa, inte heller hos min pojkvän. Nu kommer vi bo i vårat hus. Mitt hem. Hemma hos mig. 
 
Nu har jag en liten vilopaus, sen får vi se om jag blir inringd till jobbet i sista minuten, eller om jag får fortsätta packa resten av kvällen. :) 
 
 
 Bästa låten härhemma just nu: 
0 kommentarer