Eurovision

Den ultimata vågbrytaren! Jag är nästan den enda av mina närmsta vänner som fortfarande tittar slaviskt på Eurovision. Melodifestivalen började jag tröttna på redan för tio år sen, men följde ändå finalerna. Men sedan 2014 bojkottar jag den helt efter att ha sett hur otroligt lugnt och mysigt det var på den Norska uttagningen, nu får jag huvudvärk bara av ordet melodifestival (men visst, jag har sett en delfinal eller två ändå, av sociala orsaker). Men mitt hjärta klappar fortfarande för Eurovision även om det stundvis är utmattande, till exempel när man har en ibland elak och alltid extremt o-kul kommentator. Jag trodde jag hade hamnat i himlen i Torsdags när de fick tekniska problem och det var TYST mellan låtarna. ♥ Jag minns en tid då man helt enkelt bara presenterade artisterna utan massa fåniga gliringar eller elaka kommentarer om låten/framträdandet, för att inte tala om den extrema inbördes beundran av de svenska programledarna och brutala sågning av alla utländska (eller har jag drömt det?). 

Förra året blev jag chockad över vilken hög klass det var på musiken, för första gången på länge. Men iår blev det sämre igen, trots ballader var det skränigt som tusan. Men visst fanns det guldkorn även iår.
Finlands bidrag var det absolut vackraste, tråkigt att de inte ens gick till final.
Belgiens bidrag är den låten jag spelat i bilen hela veckan, den har liksom fastnat.
Portugals bidrag var också vackert, och visst blev jag lite extra kär i honom när han höll sitt tal om Fast-food music.
Jag har tänkt mycket på det själv på senaste tiden. Hur jag under åren i hemtjänstbilen och stressen har fastnat i en våg av kommersiell radiosmörja i brist på ork, när allt jag egentligen vill lyssna på är Tom Odells hjärtesorger och Lasse Lindhs förvuxna tonårsångest. För det är det som får mig att känna mig levande och ger mig orken att gå upp på morgnarna med båda fötterna på jorden och huvudet i de rosa molnen. Gud vad jag saknar Lasse Lindh förresten! Nu spårar jag ur, känner att jag behöver göra ett helt eget inlägg om detta nu när jag fått vatten på min kvarn!

– Och ja, jag tyckte faktiskt att Jodel it var bra (hahah apropå känslosam musik.. eh... ja, men den är... catchy)
0 kommentarer