Getingar.

Alltså, häromdagen: Vaknar alldeles förtidigt av att sambon snarkar mig i örat och värmen i sovrummet är total. Vill inte gå upp och öppna fönstret, för då kanske jag inte kan somna igen... Nej, ignorera ljuden, ignorera värmen, somna in, såååja.
 
Klockan ringer, högre än vanligt, bums upp, packa ihop väskan för dagen och knalla till jobbet. Det börjar ändå rätt okej, vi sitter där och myser i mörkret på kontoret en stund. Jag fick en bra runda idag, och en bil som är hel (nåja). 
Så kommer det, detdär första besöket för dagen, ute på landet. Står helt oskyldigt på trappen när jag känner hur ett djur biter tag i hårfästet, - precis som dendär bromsen som bet mig i Oslo. Viftar således bort det jag tror är en broms, när mitt huvud helt plötsligt är omringat av arga getingar. Jag är inte den som får panik när sådana småkryp flyger kring mitt huvud i vanliga fall, men detta gav mig verkligen panik! Jag sprang ut på gräset för att kunna förbereda mig för att låsa upp, viftar febrilt med morgontidningen när jag springer tillbaka, för de är överallt, i ögonen, i håret, på bröstet. Det sticker till igen, bara några centimeter in i håret, ÄNTLIGEN hör jag hur låset vaknar till liv. Dörren är öppen, dyker in i hallen och känner ett sista stick i huvudet från getingen som följde med in. Det gör så förbannat jäkla ont, jag skriker högt slår med tidningen omkring mig, slänger den på köksbordet, viftar i håret som en tok och är övertygad om att jag ska dö. Adrenalinet är skyhögt, smärtan bultar i huvudet och enbart gud vet om jag är allergisk eller inte. 
 
När jag lugnat ner mig lite och stirrat i spegeln efter svullnader så ringde jag våran sköterska, försökte hulka fram mellan tårarna vad som hänt och hon lugnade ner mig ytterligare, när jag sedan mötte upp henne så konstaterade vi att det såg fint ut. Håhåjaja, lite vardagsdrama är ju livets krydda. Nu har den värsta smärtan lagt sig, nu kliar det mest. 
 
0 kommentarer