A sky full of stars.

Somsagt! Jag å brorsan skulle spana på Saturnus ringar natten till Söndag. Vi ställde väckarklockan på 0100 och bilade ut till min favoritplats i Hjortsberga. Först iddes jag inte ta upp och hålla på med kameran, så lämnade den nästan i bilen. Men så precis efter jag låst, så ångrade jag mig och tänkte, jag tar med den bort iallafall, om jag ångrar mig vill jag INTE gå själv i mörkret och hämta den! Så tog med, och mycket riktigt, när jag väl släpat dit den, och kanske konstaterat att det inte var dödskallt, så plockade jag upp den.

Först provade jag lite med fisheyet, tyckte det kunde vara skojigast, plus att jag inte alls sätter samma krav på kvalitet när jag använder den. Vilket gör det roligare, för som jag tidigare nämnt så känner jag att mina höjda krav har tagit bort lite av det roliga i att bara köra på. Just därför försöker jag vänja tillbaka mig på kravlösheten med hjälp av fisheye. Men nu lämnar vi det sidospåret och tittar på bilderna istället. De 3 starkaste stjärnorna längs horisonten på första bilden är (i ordning från vänster till höger): Saturnus, Mars och Jupiter.

Här är olika inställningar och redigeringar, iochmed att det är första gången så har jag mest lekt lite och provat lite och fokuserar inte så mycket på matchningen bilderna emellan, berätta gärna om ni gillar dom mer åt ljusblåa hållet eller om ni har någon annan konstruktiv kritik. Fick mersmak så det är nog inte sista gången! Vill absolut prova att gå ut på vintern också, och framförallt åka någonstans HELT utan ljusföroreningar. Här är ju liksom solen påväg upp bakom kullen.

Sedan böt jag till 35:mm och riktade mot det hållet min app sa att vintergatan gick. Jag inbillar mig att jag såg det på plats, och att när jag tittar på bilderna så kan jag ändå antyda. MEN jag får inte fram det i redigeringen, återigen, man bör helt enkelt vara ute under andra omständigheter för att verkligen fånga det.

Sedan var jag tvungen att prova åt planeternas håll igen, Som ni ser har vi Saturnus och Mars som lyser starkast. Jag och brorsan hade ganska roligt åt att zooma in på de olika bilderna. Det är ju ingen bra kvalitet alls. MEN visst tusan har jag fångat ringarna!
 
Till sist, på skoj så ville jag ta en stjärnskådarbild. Mer eller mindre lyckat, haha. Fick dra upp ISO:t lite för jag klarade inte ens av att stå still i 4 sekunder. Så det blev gryniga 1sekundersbilder istället, som jag uppepå allt redigerat sönder. MEN, Jag hade iallafall roligt, och det är det viktigaste. ;)

Har mycket kvar att lära somsagt. Men är himla nöjd, detta var SÅ mycket enklare än jag trodde! En snabb googling på stjärnfoto så hittade jag lite riktlinjer, sedan är det ju bara och prova sig fram. Man blir ändå rätt glad när man inser att man inte behöver skjuta ISO:t i höjden. Och det är skitskoj att trolla fram fler stjärnor i PS, - utan att fejka! Nu längtar jag nästan till vintern igen. Men bara nästan. Jag vill faktiskt ha sommar först, även om jag kommer jobba sönder den.
Bilder Äventyr
0 kommentarer