Long time no see.
Hej!
Som vanligt när det lackar mot sommar så minskar intresset här. Faktum är att jag har inte haft någon lust alls. En tycker ju inte att jag har så mycket att skriva om, men så måste jag ju inte skriva varje dag heller.
Jag övervägde en stund att lägga ner helt, låta bloggen få gå i dvala. Men å andra sidan är det ju kul att dela med sig av vad som händer. Å andra sidan gör jag det på Instagram istället. Klurigt.
Som vanligt när det lackar mot sommar så minskar intresset här. Faktum är att jag har inte haft någon lust alls. En tycker ju inte att jag har så mycket att skriva om, men så måste jag ju inte skriva varje dag heller.
Jag övervägde en stund att lägga ner helt, låta bloggen få gå i dvala. Men å andra sidan är det ju kul att dela med sig av vad som händer. Å andra sidan gör jag det på Instagram istället. Klurigt.
Oavsett så har sommarn varit ganska trög. Jag har jobbat och jag har stickat. Högsäsong på jobbet, och jag har kämpat som en dåre, denna veckan är första på hela sommaren som jag har kunnat åka hem när jag slutar. Vilken skillnad det gör!
Jag har faktiskt saknat hemtjänsten denna sommaren. Hur stressigt och konstigt allting ändå blev. Så var det sällan jag gick hem extremt mycket senare än avtalat. Och enkelheten i att känna människorna man jobbar med, jag visste precis när tant A ville gå upp, när tant B vill ha lunch och tant C vill lägga sig.
Jag har inte en susning om när gästerna ska äta frukost, vad dom vill ha till frukost, hur mycket äggröra som går åt till 100 pax på torsdag, eller 100 pax på lördag. Jag vet inte när dom kommer, om de vill äta middag, eller ... alltså NEJ. Noll koll.
Jag har faktiskt saknat hemtjänsten denna sommaren. Hur stressigt och konstigt allting ändå blev. Så var det sällan jag gick hem extremt mycket senare än avtalat. Och enkelheten i att känna människorna man jobbar med, jag visste precis när tant A ville gå upp, när tant B vill ha lunch och tant C vill lägga sig.
Jag har inte en susning om när gästerna ska äta frukost, vad dom vill ha till frukost, hur mycket äggröra som går åt till 100 pax på torsdag, eller 100 pax på lördag. Jag vet inte när dom kommer, om de vill äta middag, eller ... alltså NEJ. Noll koll.
Men jag trivs ändå rätt bra. Efter en skitvecka då jag jobbat 6 av 7 dagar, bränt mig på alla lemmar, skurit mig på papper, tappat glas och kaffekanna i backen vid mer än ett tillfälle, lampan i städrummet var trasig och allting var emot mig. När den sista gästen jag checkade ut för veckan vänder sig om, går tillbaka och säger. "Du föresten, DU är FANTASTISK personal, ville bara säga det" Då kommer tårarna. "TACK, det behövde jag"... Det är det som gör det värt det. ♥ När jag återvände till jobbet efter en tredagarshelg på bästkusten har jag fått ytterligare två personliga recensioner från nöjda gäster. Jag gillar verkligen inte stressen att jobba med människor, men ÅH vad jag älskar bekräftelsen när man kämpat i motvind för att göra alla nöjda. Blir någon så nöjd att de berättar det. Då har jag lyckats!
Nu är det två veckors jobb kvar, en omtenta, en långhelg och sen börjar skolan igen. Nu kämpar vi in i kaklet!
